Annika von Hausswolff ger reflexer av vår samtid på SI Paris

När Annika von Hausswolffs utställning ”Grand Theory Hotel” nu tar plats på Svenska institutet i Paris så befäster SI en stark position inom fotoområdet som intagits allt sedan fotomånaden Mois de la Photo startade i slutet av 1980-talet i fotokonstens absoluta huvudstad.

Nu har arenan splittrats i och med att fotomånaden har beslutat att flytta fram till april medan världens största fotomässa Paris Photo alltjämt ligger kvar i höstmörkrets november. Skilsmässan gör att stadens många kulturinstitutioner nu får ta ställning till om man vill ligga kvar med sina fotoprojekt i den inarbetade novembermånaden tillsammans med Paris Photo eller om man hellre flyttar sina aktiviteter till våren.

Annika von Hausswolffs ”Grand Theory Hotel” är en samkurerad mindre version av den utställning som visades på den dynamiska fotoinstitutionen Hasselblad center i Göteborg. Utställningen känns högaktuell genom de frågeställningar som von Hausswolff bearbetar med verk som i t ex fotoserierna ”For sale by owner” och ”An Oral Story of Economic StructuresAn oral story of economic structures” som tar upp ekonomins påverkan på människor vare sig det handlar om att behöva sälja sitt hem eller sina guldtänder på en nätauktion. Tomma gluggar vare sig i husraderna eller i tandraderna vittnar om ekonomisk utsatthet och kampen för ett värdigt liv.

Ett annat högaktuellt ämne är övergången från det analoga till det digitala. I flera av verken ligger frågan som en underton – vad är det vi har förlorat – har vi vunnit något? Von Hausswolff vittnar om hur det tog flera år av sitt konstnärskap att förhålla sig till teknikparadigmskiftet. Avsaknaden av det analoga fotografiets materialitet och förankring i det fysiska rummet – t ex mörkrummets magi – återspeglas i flera verk med precision. Tydligast blir det i verket där en gigantisk bild med två analoga telefoner ligger bredvid varandra och bokstavligt talat tar stor plats i det fysiska rummet. Förr var telefonsamtalet förankrat genom telefonsladden i ett specifikt rum – idag kan samtalen föras i stort sätt var som helt och när som helst.

I en serie av bilder utgår von Hausswolff från gamla arkivbilder eller fotografier som hon har funnit genom noggrann research – det är bilder som flyter upp till ytan som undermedvetna reflektioner av konstnärens tankar och erfarenheter. Bilderna är ofta mångtydliga och lämnar till betraktaren att läsa in betydelser – som t ex i verket ”The messagesom utgår från ett fotografi på en grupp ungdomar som demonstrerar på en gata med upphöjda plakat. Texterna på plakaten har målats över med en beigegul hudfärg som von Hausswolff ofta återkommer till – med vad döljer sig bakom den beigegula färgen – kanske NOT MY PRESIDENT!

Mats Widbom