Marcus Lindeen tar plats på Centre Pompidou som fyller 40

Inom ramen för samtidskonstfestivalen Hors Pistes, som just nu genomförs för 12e året i rad på Centre Pompidou, deltar i årets upplaga den svenske konstnären och filmskaparen Marcus Lindeen.

Och tillfället kunde inte vara mer vältajmat då festivalen i år sammanfaller med kulturcentrets 40-årsjubileum. Att en svensk konstnär just i år har fått ta en central plats i den stora centralhallen känns helt logiskt då inspirationen till Centre Pompidou kommer just från Sverige och Stockholms Kulturhus som öppnade tre år före det parisiska kulturcentret 1974.

Kulturcentret mitt i Paris hade som sin första chef Pontus Hultén som även satt med i en arbetsgrupp inför byggandet av Kulturhuset i Stockholms då tanken initialt var att även Moderna museet skulle inkluderas i den stora kultursatsningen. Pontus Hultén hoppade emellertid av projektet och värvades istället samma år som Kulturhuset öppnade till Centre Pompidou där han arbetade fram konceptet och sedan var chef fram till 1981. Och flera likheter finns onekligen mellan de båda kulturhusen – den långsträckta inglasade byggnaden som utan trösklar vänder sig ut mot en öppen plats i stadens mitt och ett utvidgat kulturbegrepp där publiken både är åskådare och medskapare.

Varje år sedan 2005 arrangerar Centre Pompidou festivalen Hors Pistes med projektioner, installationer och performances och med ett tvärvetenskapligt program som tar upp aktuella sociala frågor. I år är temat Traversées – eller att korsa havet. Temat tar sin utgångspunkt i ett citat från författaren och konstnären Fabrice Reymond: ”Lined up on the quay are those allowed to watch us leave and they’ve become what we do too: black silhouettes on the horizon, stitched between heaven and earth.”

Marcus Lindeens fascinerande konstprojekt passar som hand i handske med årets tema. Sommaren 1973 drev flotten ”Acali” över Atlanten under tre månader som en del av ett vetenskapligt experiment där elva besättningsmedlemmar med olika kulturella bakgrunder studerades av en mexikansk antropolog. Syftet var att i ett slutet utrymme bedriva forskning om mänskligt beteende, våld och konflikter. Vid tidpunkten för flottfärden, som är mindre känd idag, fick experimentet massiv uppmärksamhet i media och gick i fransk press under epitetet ”sex-flotten”.

I sitt projekt, har den prisbelönte svenske regissören och konstnären letat upp och bjudit in de nu levande medlemmarna från expeditionen till en återförening. Ombord på en rekonstruktion av den ursprungliga flotten har de fått chansen att minnas och utforska de erfarenheter de delade ute till havs för mer än 40 år sedan. Den första delen av projektet visas nu på Hors Pistes festivalen fram till den 12e februari, där en kopia av flotten i skala 1: 1 presenteras som en installation tillsammans med inspelade vittnesmål från besättningsmedlemmarna och arkivfilmer. Den andra delen av projektet är en långfilmsdokumentär med planerad premiär i början av 2018.

Marcus Lindeens projekt för även tankarna på ett metaforiskt plan till nutida dilemman kring migration, konflikter och kampen för överlevnad – kanske också till att vi alla sitter i samma båt för att möta framtidens globala utmaningar i form av klimathot och polariserade samhällen, eller varför inte som en politisk allegori över civilisationens sönderfall på liknande sätt som i Théodore Géricault’s berömda målning Medusas flotte från 1819.

Mats Widbom / Paris